Dagen började på Akademiska sjukhuset. Både J och jag skulle lämna blodprover, inför våra respektive läkarbesök.

Egentligen var det tänkt att jag skulle hämta upp J vid hans bygge och sen köra upp till sjukhuset. Nu visade det sig att J inte skulle hinna som han tänkt, så han fick köra dit på egen hand. Den som kom först till provtagningen skulle ta en kölapp till den andre. Men jag fastnade förstås i en bilkö och kom mycket senare än J.

Han hade redan fått gå in och lämna sina prover när jag kom, så jag tog snällt en egen nummerlapp och satte mig att vänta. När han kom ut, hade han en lapp åt mig, så att jag bara skulle behöva vänta två nummer istället för åtta. Jisses, vad trött han blev på mig när jag vägrade att utnyttja den. Jag hade ju trott att det skulle handla om att vi kom sekunderna efter varandra, inte tio minuter. Självklart kunde jag inte tränga mig i kön, när det var så uppenbart att folk suttit och väntat länge.

I dag pratade jag med en kvinna från Irak, som bott i Sverige i sex år. Hon berättade att hennes föräldrar är rika och på ett sätt har det bra i hemlandet. Hennes egen familj var i alla fall tvungen att flytta hit. Trots att hon inte får arbete och måste hanka sig fram ibland, så känner hon att hon är privilegierad som får bo här med alla de rättigheter det medför. Det vi pratade om var framför allt sjukvården. I Irak måste man vara rik för att inte dö i cancer. Det är inte säkert att du kan köpa vården inom landet, men du kan åka till ett grannland och köpa den vård du behöver. Är man fattig får man vackert vänta på att dö i sin sjukdom, andra alternativ finns oftast inte.

Det är ganska många gånger som jag har känt mig djupt tacksam över att bo i Sverige. Jag känner att jag verkligen har fått valuta för mina skattepengar hittills. Jag har inte heller några problem med skattehöjningar om de säkert går till skola, vård och omsorg.

I dag blev det ingen karateträning för barnen. P kom hem och hade väldigt ont i halsen och hade dessutom blött näsblod ganska rejält under dagen. Trots det hade han sprungit terrängspåret på idrottslektionen och slagit sitt personliga rekord med en halv minut. Jag blev INTE glad när jag hörde det. Man ska inte träna så hårt när man känner sig sjuk.

M var övertrött och hade dessutom en massa skolarbete som måste göras. Det gillar jag inte heller. Hon blir så vansinnigt stressad av alla läxor och prov. Det känns som att man måste vara rädd om flickor i tonåren om de ska orka. Nu har hon en so-läxa på fjorton punkter/frågor som ska skrivas ihop till en sammanhängande berättelse. Två punkter har så här långt resulterat i en full A4-sida. När jag säger att hon får sänka ambitionerna, så tittar hon förebrående på mig och frågar ”Hur?”

 

KoKlara

24 april 2009 08:37

Håller med, vi ska värdesätta tryggheten vi har i Sverige. Det är värt höga skatter så länge kvaliteten på skola och vård är så bra som den är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...