Klockan är snart två och jag borde äta lunch, men vill inte. Det är en seg dag, där jag måste övertala mig själv att ta itu med tillvaron. Jag har varit tvungen att hitta på ett belöningssystem för mig själv. (Ungefär som när barnen var små och de skulle lära sig att städa sina egna rum.) Om jag plockar ur diskstället, så får jag sitta en stund vid datorn. Om jag hänger tvätten, så kan jag sätta mig och lösa ett korsord. Kanske jag måste hitta på någon belöning för att få mig att äta också? Det brukar ju annars vara en belöning i sig.

När M kom hem i går, var hon trött men på gott humör. Prao-platsen i en engelsk bokhandel, visade sig vara ett riktigt trevligt ställe med bra handledning. Hennes arbetsdagar är väl inte så väldigt betungande, men det ska det kanske inte vara heller när man är fjorton år och inte får betalt? Hon hade fått sopa golv och packa upp varor under gårdagen. När sysselsättningen inte räckte till, fick hon välja en bok och sätta sig att läsa. Tänk vad fantastiskt att få göra något av det man gillar mest och samtidigt träna sin engelska. Nog kan jag tänka mig sämre ställe att vara på.

M skulle också äta lunch på en närbelägen skola, där hon aldrig satt sin fot. Jag var helt övertygad om att hon skulle ”smita” undan detta obehag och hellre ta en fika på stan. (Vilket kanske säger mer om mig än henne?) Men till mammas förvåning hade hon rett ut den situationen också. Varför bekymrar jag mig så i onödan?

När J åkte till jobbet på morgonen tog han med sig min bil. Nu skulle den äntligen in på rekonditionering och bli ren och fin. När han kom hem på kvällen fick jag stränga order om att den inte fick stå i direkt solljus under några dagar! Tydligen var det något med ”lackförseglingen” som kunde bli förstörd då? Det kändes som en vansinnig lyx att inte städa sin bil själv, men det kanske är ”once-in-a-lifetime” som vi gör så här. Vanligtvis är det faktiskt jag i hushållet som försöker vårda bilens utseende. J håller bara på med rena serviceåtgärder på funktionssidan. Jag tror att den här utgiften bidrar till att jag fortsätter att vara rädd om bilen – den är en pärla trots att den är dyr i drift.

På kvällen for P till ”gården” för att repa med bandet. Det är dags för bandkvällen i byn på fredag. Undrar hur det ska gå? Sångaren kan bara två och en halv vers, trots att de övat i ett par månader. De andra killarna är något lätt irriterade på honom. Jag försöker peppa P till att de övriga i bandet lätt lär sig texten på de två dagar som är kvar. Även om det kanske bara är ett tillfälligt intresse, så tycker jag att det är kul att de har ett mål med sitt spelande. Sen återstår frågan hur länge en 12-åring får vara ute en fredagskväll i vår lilla by? De ska hålla på ända till midnatt och det kommer ungar från grannbyarna också!

M åkte plikttroget med oss till stan för att träna karate. I maj ska båda ungarna få åka med klubben till Göteborg och tävla. Antagligen tar vi det som en liten semester för hela familjen om vi bara hittar ett billigt och bra boende. Det är nog minst 15 år sedan jag var dit och barnen har aldrig varit där.

Under tiden M tränade passade vi på att veckohandla, som vanligt. (Varför prova något nytt?) Jag hängde på kundvagnen och kved av min muskelsmärta mellan varven, medan alla chica damer runtomkring rynkade näsan åt mig och mitt konstiga utseende. Jag ser faktiskt ut som ett UFO just nu! Blä!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...