Nu är jag riktigt sur. Jag har precis ringt till högstadieskolan där M går. Vår förhoppning var att P också skulle komma in där, så att vi hade båda barnen samlade. Beskedet jag fick, var att han INTE kom in. Det är fullt! Så i stället för att ha båda ungarna i stan, vilket de verkligen behöver, så hamnar de på skolor med 3 mils avstånd. Nåja, vi får väl hoppas att P hamnar med goda kamrater i sin skola. Det geografiska avståndet blir väl mer ett problem för J och mig. Skit också!

Idag kommer det bara att handla om dåligt humör märker jag.

Vi var och skulle påskhandla i går. J hade bestämt att barnen skulle följa med för att hjälpa till, så då kunde kanske ett restaurangbesök göra det hela lite trevligare och mer lockande. Men den största orsaken till att äta ute, var egentligen att jag absolut inte hade lust att laga mat. Så långt var allt frid och fröjd. Men inne i affären kände jag hur något svart och surt elände i mitt inre tog överhanden. Det var för mycket folk och det gick inte att komma fram till ostdisken. Det fanns inga marsipanpåskägg från Anton Berg, men en faslig trängsel framför lösgodiset. Det fanns ingen matfantasi i mitt huvud, ungarna körde kundvagnen för sakta och stod i vägen när jag skulle scanna osv. Äsch, det blev ju handlat till slut och precis som jag hade räknat ut klarade vi oss från avstämning. Alltid något!

Av någon anledning blev sedan M på riktigt dåligt humör i bilen på väg hem. (Kan hon ha ärvt den egenheten efter sin mor?) Efter att vi hade plockat upp alla varor, så klampade hon uppför trappan till sitt rum. Sen dundrade hela huset i en timme ungefär. Hon blåste sin skalle ren från alla onda tankar med lite japansk heavy-metal. Puh! Som det låter! Jag tror att vi andra också fick skallarna rensade. Men efteråt kom hon ner och var på lite bättre humör, fast utan att kunna förklara varför det blev dåligt. Antar att det är sådant som bara händer i tonåren?

I morgon är det dags för en ny behandling. Jag hoppas verkligen att det ska fungera lika bra som förra gången. Visserligen fick jag rejält ont i kroppen och magen, men jag var mentalt närvarande och det känns viktigare för mig. Maten kommer väl inte att smaka här i påskhelgen, men det är kanske bara bra. Nu har jag gått upp massor i vikt, så lite ofrivillig bantning kan vara på sin plats. (Ännu en anledning till att vara tjurig.) Men jag vill verkligen att det här ska vara över snart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...