Jag brukar ha min fina, röda mobil som sömntablett om jag råkar vakna på nätterna. Den är vanligtvis fulladdad med ljudböcker, och efter ½-3 spår har jag somnat om, utan att grunna på livets problem. Dagen efter får jag förstås lite trassel med att hitta tillbaka till det spår där jag senast var vid medvetande, men det är det definitivt värt. Att vara sömnlös är ett gissel.

Nattens problem uppstod när jag insåg att ljudböckerna var färdiglyssnade. För att komma ifrån grubblerierna, som jag tror ligger i någon sorts anfallsberedskap under sängen, satte jag på radion i stället. Det var inget bra! I stället för lite tråkigt småprat och några sövande låtar, pratade de om fågelbord och vilka olika arter man kan ha turen att se. PLING! Klarvaken! Det var ju både intressant och uppiggande.

Man kunde ringa, maila och smsa in till programmet. Ja, jag vet att man kan det till många program, men klockan tre på natten ska man inte få de möjligheterna. Jag insåg ju på något sätt att J skulle bli liiite störd om jag låg under täcket och pratade domherrar, talltitor och gråsiskor mitt i natten. Om inte annat skulle han bli arg och kalla mig för störd. Så mycket försiktigt gömde jag telefonen under täcket för att smsa istället. Täcket behövdes för att han inte skulle väckas av ljuset från telefonen, han är ju en känslig make, gudbevars. Efter det kunde jag i alla fall inte somna om, för jag var ju tvungen att lyssna färdigt på programmet. Tänk om mitt sms kom med? Nåja, det gjorde det inte. Däremot är jag fortfarande klarvaken och om en och en halv timme ringer väckarklockan, eftersom jag så käckt och frivilligt ska till sjukhuset för att lämna blodprov igen. Gäsp…