I går hämtade jag peruken, med Karin som stöd och smakråd. Fy fabian vad snygg den är!

Här kan jag nu se enorma besparingsmöjligheter för alla kvinnor, som spenderar tusentals kronor hos frissan. En sån här tjusig ”hårersättning” skulle normalt kosta drygt 4000 kronor, fick vi veta. Antag att man helt byter frisyr och färg en gång per år. Då kan man lika gärna köpa en ny peruk varje år. Och då allt mode återkommer under vår livstid (tycks det i alla fall), kan vi återanvända perukerna allt eftersom.

För oss med högt ”hårkonto” skulle det kanske innebära en halvering av årskostnaden. (Drygt en halvering, men det vill jag inte att J ska få en susning om.) Dessutom sparar man en faslig massa tid, och tid är också pengar som alla vet. En gång i veckan ska lilla håret tvättas, och då klarar det sig själv! Det ska bara ligga i blöt, först i schampo, sedan i balsam. Aktas för värmen vid vedspisen förstås, vilket gör att jag har ännu mer anledning att låta bli detta tidsfördriv som kallas matlagning. (För er som nu tror att vi lever väldigt primitivt, vill jag berätta att vi faktiskt har en elektrisk spis placerad bredvid vedspisen. Nu på vintern eldar vi mycket ved, varvid det blir oerhört varmt vid den modernare spisvarianten.)

Samhällsekonomiskt är det kanske inte så bra, eftersom väldigt många frisörsalonger måste läggas ned… Så jag säger som Peter Dalle i Lorry-sketcherna ”Tänkte inte på det.”

Nå, skämt åsido. Den var så snygg att mycket av min ångest runt hårförlusten har minskat. Dessutom har jag väl ältat det färdigt också, så nu blir det som det blir. Förutom peruken, så köpte jag mig en söt liten barnmössa i grått och silver, som jag kan ha när mössa är mer rätt än peruk. Sjalar ska jag prova så småningom, men jag vet inte hur man gör för att de ska sitta snyggt. Det får jag experimentera med framför spegeln när lusten faller på.

Sist en liten hälsning till alla som läser det här. Jag blir så GLAD när ni hör av er, oavsett i vilken form det är.

Många är det som erbjuder sig att promenera med mig, och det kan ju behövas!

Jag får rapporter från jobbet som jag njuter av, för jobbet är så kul och viktigt för mig.

Jag har fått låna böcker att läsa, men koncentrationen är inte på topp nu, så bäst fungerar ljudböckerna som jag lånar på biblioteket. De sköljer huvudet rena från tankar på annat.

Baka ville visst svägerskan att jag skulle göra, fast jag hoppas hon vill komma hit och fika ”köpekakor” också. Du ska veta att jag vill det!

”Grannskapet” kom med en hel, nylagad och ljuvlig middag när jag var nyopererad.

Jag ska få följa med på fågelskådning i Vendel till våren, ytterligare en anledning till att längta dit.

”Någon” Lena i Östersund hittar på att jag ska göra namnskyltar åt alla barn på hennes nya jobb. Allt för att jag inte ska ha så tråkigt här hemma.

Och syrran som lyssnar, lyssnar och är tålamodet själv.

(Jodå. J läser också det här.)