I går var vi på 17-års kalas hos ungarnas kusin, Victoria. En liten piratpartist som sååå gärna vill att vi ska rösta på hennes parti i morgon. Det tål ju verkligen att tänkas på, vilket parti man ska rösta på alltså. Jag vet redan att det inte blir ett enfrågeparti i alla fall. Och jag ska nog personkryssa för första gången. Men i ärlighetens namn har jag fortfarande inte bestämt mig till hundra procent.

Apropå kalaset så blev vi bjudna på ett vansinnigt gott alternativ till tårta i går. Det var sockerkaksbotten blandat i en skål, tillsammans med vinmarinerade bär och någon sorts gräddmousse. Himmelskt gott var det, så nu måste jag försöka ligga bra till hos både Ellen och Vickis så att jag får ta del av receptet. Tusan också, jag kommer inte riktigt ihåg vad skapelsen hette, annars kunde jag nog söka på nätet. I sann piratanda förstås.

I dag har J och jag varit ute vid scoutstugan i Jumkilstrakten, för att fira kårens femtioårsjubileum. Den där stugan ligger ute i skogen i en omgivning som är fantastiskt fridfull. Det spelar ingen roll när jag kommer dit, jag ”drabbas” alltid av en stor och kraftgivande sinnesro. När våra ungar var små så var J stugfogde och jag scoutledare, så vi var där ute ganska mycket. Men sedan barnen slutade med scouteriet, så åker vi bara dit för att plocka svamp och fika vid grillplatsen förstås. Jag orkade gå en liten sväng i skogen också, men det märks att jag behöver träning för att få i gång musklerna och flåset igen. Nationaldagen firade vi förstås med att på scoutvis hälsa flaggan, när den hissades för att markera jubileets start. Fast jag måste erkänna att annars hade vi nog aldrig firat den här dagen på något speciellt sätt.

Nu i kväll firar vi med att kolla på fotbollsmatchen mot Danmark. Fast i halvlek verkar det ju inte bli så mycket firande av resultatet.

Jo, förresten, Henke Larsson och Zlatan spelar ju på topp – undrar vilket landskap de kommer ifrån? Hihi!