Åh, vilken lättnad! De ringde precis från sjukhuset och sa att maskinen är trasig, så jag blir ledig i dag. Så skööönt! Jag är nämligen lika slut idag, som igår, och sov ända till elva på förmiddagen, trots att jag lade mig vid tio i går kväll. Nu hoppas jag bara att jag är piggare i morgon, för då MÅSTE jag verkligen till jobbet. Dels har jag ett möte inbokat, dels blir det ju bara värre för mig själv att skjuta timmarna framför mig. Undrar om det är en normal trötthet, eller om det beror på något annat?  Mindre bra är att min sista behandlingsdag skjuts en dag framåt nu. Hm!

När vi var i Rättvik i helgen, hann vi med många saker trots att vi bara var borta ett dygn. Det var bland annat medeltidsmarknad i Leksand. I gassande sol stod massor med ”medeltidsnördar” i sina varma (?) kläder och sålde egenhändigt tillverkade prylar. Men oavsett vad man tycker om ett sådant brinnande intresse, så var det en väldigt fin marknad utan en massa krimskrams. Mest gillar jag smideshantverken och keramiken, men då spelar det ingen roll om det är medeltid eller bara ”vanligt” hantverk. De enda inköpen jag gjorde där, var två påsar brända mandlar och en påse med äckligt gröna drak-snors-kolor (ett ord som knappt går att läsa utan uppdelning), till barnen.

När vi kom hem igen på lördagskvällen, hann vi pusta en timme innan vi gick över till grannen på middag. Tänk! Två kvällar på raken behövde jag inte tänka på matlagning. Så skönt!

Vi åt en god middag tillsammans, med både förrätt, varmrätt och efterrätt. Det som chockerade J och mig mest, var att våra barn åt en toast med skagenröra utan att röra en min. Hade vi varit hemma hade vi blivit halshuggna om vi serverat en sådan. Efteråt tillstod de dessutom att den var god! (Det tyckte jag också att den var, så det var absolut inte konstigt i sig. Oj, så fel det kunde tolkas!) Jag tror minsann de kära avkommorna håller på att bli stora.

Efter maten beslöt vi oss för en familjekamp i kubb. Insatsen bestod i att familjen skulle bli tvungen att lämna ifrån sig sitt hus om man förlorade. Det var inget smart drag av oss att gå med på det, eftersom vi förlorade två matcher i rask takt. Sådant har jag svårt att ta, eftersom jag vill vinna alla tävlingar jag deltar i. Men när grannpojkarna insåg att vi faktiskt inte har någon pool, så var de inte så intresserade av att ta över kåken trots allt. Puh!

Sedan var det dags för kaffe och kaka och en väldigt lång filmdiskussion tillsammans med alla barn. Jag tycker att det är vansinnigt kul att M och P följde med, för nu visade det sig ju att de kan umgås med grannkillarna. De lekte mycket med varandra när de var mindre, men under ett antal år har våra ungar valt att hålla sig för sig själva. De har blivit ganska blyga, lite osäkra och tillbakadragna de senaste åren. Men det håller nog på att gå över igen. Dessutom är det kul att som vuxen upptäcka att man kan sitta och diskutera olika saker på ett seriöst sätt med ungdomarna. Fast rackarns vad de tycker att man är gammal och försoffad.