Vad konstigt tomt det är i huset idag. Båda barnen är ute på galej med respektive kompisar. Jag tror att de vet när det är dags att hålla sig undan. Nu är det nämligen dags för den stora semestertvätten, packningen och alla listor som mamma ”älskar” att upprätta inför varje resa familjen ska göra. På lördag åker vi till Öland, för en vecka som antagligen blir regnig. Det är typiskt att vi ska ha sådan otur. (= en mental helgardering för att inte drabbas av jättebesvikelsen Hubert.) Det är många år sedan vi fick en riktigt fin badsemester oavsett var i Sverige vi befunnit oss. Förra året är ett STORT undantag, men då åkte vi ju till Grekland, så den veckan räknas inte in i statistiken. Men det ska ändå bli skönt att komma bort ett tag och slippa alla måsten. Hoppas bara att stugan är okej! Det kan ju vara ett vågspel när man hyr privat och det är svårt att få en riktig uppfattning av bilderna på datorn.

På en av studiedagarna på jobbet, pratade vi om hur vi vill fostra våra elever och barn - till charterresenärer eller tågluffare? (En liknelse som man kanske kan överföra till de flesta aspekter i livet.) Personligen tycker jag att barnen och ungdomarna ska bli tågluffare, men det kanske inte passar alla? Själv är jag inte fostrad så, och är riktigt feg när det gäller att ta mig fram på okända vägar. Man kan hoppas att de egna barnen blir lite mer framåt.

När M skulle åka iväg med sina kompisar till Gröna Lund idag, så lät vi henne därför ordna allt på egen hand. Hon skulle agera reseledare och kollade upp allt från tidtabeller, busslinjer och priser. Eftersom hon aldrig rest till Stockholm på egen hand, och inte heller varit där så ofta för övrigt, var det ett stort steg för henne. Därför blev vi lite lätt snopna när pappan till en av tjejerna bestämde sig för att följa med, så att de säkert kom fram. Där försvann lite av syftet med resan, tyckte i alla fall jag. Huvudsaken är kanske ändå att de får en rolig dag. M ”får” dagen som en uppskattning av hennes fina skolarbet under våren. Gissa om lillebror blev avundsjuk? Men han får förstås chansen till något liknande om han jobbar bra under de närmaste åren.

Och i linje med detta resonemang om tågluffare så blev jag tvungen att svälja hickan, när M berättade att hon minsann ska åka till Japan som utbytesstudent under gymnasietiden. Hennes plan är att åka samma år hon fyller arton, så det måste väl betraktas som helt okej. Men Japan ligger så vansinnigt långt borta! Ångest!

En liten lätt lägesrapport säger att hårväxten framskrider sakta men säkert. Färgen tycks variera från kritvitt till mörkgrått. Det är helt i linje med min rörelseförmåga, som befinner sig på ett skröpligt 93-års stadium. Hörde någonstans ifrån att det kan bli en konsekvens av cellgifternas chockartade påverkan på äggstockarna och hormonerna i kroppen. Men jag har ingen aning om det verkligen stämmer? Att jag ska däcka ungefär en dag i veckan tycks nästan vara en regel numera. Om det är värmen, för hårt arbete (haha) eller magbesvären kan jag inte avgöra, kanske en kombination är mest trolig?

Mitt tålamod är förresten på upphällningen vad gäller just hår, ögonbryn och fransar. Jag vill ha tillbaka det NU! Tänk vad kul att färga och forma håret till den punkfrissa jag har lovat eleverna i skolan att ha någon dag. Och tänk att få känna sig ”normal” när man ska åka till affären och köpa mjölk. Hm… då ska jag kanske inte ha just punkfrissa? Tänkte inte på det.