I går var vi på premiären av den nya Harry Potter-filmen. När vi kom hem från Öland kom vi hastigt och lustigt på att det var premiär just den här veckan. M ville väldigt gärna gå den första visningsdagen, eftersom hon aldrig gjort det förr. Men det var med andra ord inga höjdarbiljetter vi kom över, med en sådan sen biljettbokning. Det var förstås smockfullt i salongen.

Jag är ett ”stort” fan av den käre HP och gillar både böckerna och filmerna, så för mig var det en självklarhet att jag också skulle se filmen. Så när Mina, en av mina kollegor, ringde igår och ville prata en stund då hade jag inte tid eftersom vi skulle köra snart. När jag talade om vad vi skulle göra brast hon ut i ett gapskratt som aldrig tycktes ta slut. ”Men Eva, du blir ju aldrig vuxen!”, lyckades hon få fram mellan skrattattackerna. Det var nästan (men bara nästan) så jag blev förnärmad, och jag är bergsäker på att hon kommer att reta mig länge för detta. Jag anser att det är fullkomligt normalt att se den filmen, men jag är kanske lite barnslig?

Vi har köpt en EU-moped till familjen. I november fyller M femton och vi vill ge henne möjligheten att träna på körningen, så att hon får sitt förarbevis i höst och sedan kan börja köra direkt till våren. Det är riktigt kul att se hur hon ligger och nöter varv efter varv här i trädgården. (Jag har ju klagat på en del grannars mopedknatter, men vi kör kanske i femton minuter per dag, och den låter inte lika mycket som en crossvariant.) Tjatmorsan har sagt att hon måste variera sina varv lite, så att inte gräsmattan blir alldeles uppkörd och lerig till slut. Det finns ju ytor tack och lov, så någon endurobana ska det väl inte behöva bli.

Jag har aldrig kört moped själv, men nu tränar jag också lite då och då. Jag inser att den inte är helt lättmanövrerad, så det dröjer nog ett tag till innan jag kör i trafik. När J och jag diskuterade bränsleförbrukning och hastighet, blev jag helt förskräckt. Denna tingest drar i bästa fall en tiondel av vad min bil drar i bensin. Det skulle inte ta mig mer än tio minuter längre tid att komma till jobbet om jag kör moped. Hm, vi får väl se om jag provar att ta mig till jobbet på moppen någon dag? Fast tio minuter på morgonen är ju en del om man är så morgontrött som jag är.

I går kom Ellen och hennes man hit på middag. Nu på sommaren träffas vi inte lika mycket som i våras. Det är precis som att man har för mycket för sig, trots ledigheten. När jag berättade för Ellen om mina ledbesvär, blev hon lite upprörd för att jag inte ringer till doktorn. Hon agerade ”morsa” och skrev ner telefonnummer och tider, så att jag säkert ska ta mig i kragen och ringa. Hennes läkare har sagt att lederna kan åldras i förtid av cytostatika, vilket inte lät så kul. Därför gjorde jag som hon sa, och ringde till sjukhuset nu på morgonen. Men telefonkön var full, så jag får återkomma i morgon. Typiskt när jag väl tar mig i kragen! Jag får väl fortsätta att stappla omkring ett tag till.

Åh, förresten så har jag börjat styla håret med lite mousse. Det är riktigt fräckt att ha den gråa stubben stående rakt upp. Barnen tycker att jag ser fräsig ut. Dessutom har ögonbrynen börjat framträda, så äntligen kan jag börja plocka dem igen. Usch, så korkad man är. Så fort de små stråna började visa sig så åkte pincetten fram och jag tog bort dem igen. Jag har provat att sätta mascara på de korta ögonfransar som nu börjar synas. Fast de är så korta ännu att det såg lite knasigt ut. Men snart ...

J är och besiktigar bilen nu, så innehållet och humöret på resten av semestern lär bero på resultatet av den besiktningen. Jag håller alla tummar.