Ja, det händer som sagt inte så väldigt mycket här hemma. M och jag målar fasadpanel till huset, med Falu rödfärg. Vi har äntligen kommit över en ”peak” och kan känna att vi kommer någonstans. Nu har vi nämligen målat 158 plankor och i den omålade högen ligger ”bara” 157 kvar. Puuh!

J och P har tagit ner massor med 5-6 meter höga, gamla och förvuxna syrenhäckar och – buskar. Meningen är att de ska bli täta nertill och se lite finare ut. På baksidan av huset kommer förhoppningsvis ägaren till granngården att ta ner lite skog, så att vi eventuellt kan få lite kvällssol på tomten. Då behöver häckarna bli lite tätare så att vi slipper direkt insyn från både honom och vägen. Dessutom växer träden så nära huset att vi får jättemycket grön beläggning på tak och fasad. Och rätt var det är så får vi kanske ett stormfällt träd över oss.

Det är tur att barnen börjar bli stora nu. Vi har så mycket att göra på den här förbaskade tomten, att de har fått sommarjobb av oss. En timmes arbete om dagen skulle ge dem en rejäl förstärkning av kassan. ”Tyvärr” har de nu kommit på att de kan jobba mycket, mycket mer varje dag. Så jag funderar allvarligt på om våra löner kommer att räcka till deras avlöning. Men vi kan kanske dra nytta av ROT-avdraget? Skämt åsido, det är såå skönt att de vill hjälpa oss. Tänk vilka snälla barn vi har!

Jag har som sagt bestämt mig för att inte lägga ut bilder på den här sidan, men eftersom jag tillhör den skrytiga sortens människor gör jag nu ett undantag. J och jag tog med oss en lunchmacka och lite kaffe i en ryggsäck, klädde oss för en skogspromenad och drog iväg till ett hemligt ställe. Redan när vi öppnade bildörrarna förstod vi att det skulle bli ett rent h-e med alla myggor och bromsar som formligen överföll oss. Men tappra som vi är sprayade vi oss med myggmedel och begav oss ut för att leta efter skogens guld. Det var nog det värsta jag någonsin varit med om vad gäller blodsugande flygfän. Eftersom jag är allergisk mot både myggor och de betydligt äckligare bromsarna, var det verkligen ett gränsfall ifall jag skulle gå mer än tio meter ut i skogen. Tack och lov fungerade myggsprayet och allergitabletterna fanns med i ryggsäcken. Vi hittade nämligen kopiösa mängder med svamp. På två timmar har vi plockat säkert tjugo liter. Vilken lycka! Och nu ska de rensas. Vilken olycka!

Nu börjar jag på allvar fundera på hur jag ska orka arbeta heltid om bara två veckor? Kroppen är absolut inte i form. Jag har drabbats av både artros i precis alla leder, och ödem i ben, fötter och händer. Visserligen säger läkarna att det är vanliga biverkningar av cytostatikan och att de oftast går över, men samtidigt tycker de att det är märkligt att besvären tilltagit de senaste veckorna istället för att avklinga. Fast jag antar att jag kör på som vanligt på jobbet och sen inte gör något annat än sover när jag är hemma. Och knäppt nog, nästan längtar jag efter att få börja jobba.